Men vet ni vad jag blir glad över ..?

 När jag får höra att jag har muskulösa ben. Visst, många gånger kan det sägas på ett mycket mer ... bättre sätt, så att man slipper känna sig som någon docka som folk går runt och beundrar och kommenterar. Men jag är fortfarande så där hjärntvättad av att jag blir glad när någon säger till exempel hur fin jag är, det blir jag ju verkligen. Faktiskt. Men en av de grejer som jag verkligen gillar att höra är när folk kommer och säger saker som hur stora benmuskler jag har, exempelvis. För jag vill vara stark, jag vill vara snabb i benen. Inte för att jag tycker att det är SNYGGT (missförstå inte, visst är det skitsnyggt) utan för att jag faktiskt VILL vara stark och snabb, jag VILL kunna springa förbi alla andra, jag VILL få en bra tid när jag springer på idrotten, jag VILL kunna springa hela Vivallaringen utan att falla död ner i gräset efteråt (jo, det har hänt). Sedan om det ser snyggt är väl ett plus, även om att vara snygg, som jag säkert nämnt tidigare, inte borde behöva vara viktigt för någon. 

Ändå känns det så fel när man får sådana kommentarer, oftast och speciellt, av killar. För många säger det verkligen på det där dåliga sättet, som jag tog upp förut you know. Som om jag vore en docka. Och det inte bara KÄNNS fel, det ÄR ju fel också.  Och det är ju liksom inte första gången det händer ... även om jag gång på gång blir glad av det. Av en kanske inte så skruvad anledning, egentligen.

 Tur att man har sin kaxiga attityd att ta till och ge svar på tal, även om det är lite svårt att få sig hörd när man står omgiven av en klunga med avundsjuka måste-få-höra-min-egna-röst-killar. Men jag jobbar på't.

Hur gör man då för att undvika sådant? För att få folk sluta, eller helt enkelt säga det på ett bättre sätt? Vad svarar man? Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillar när folk ger mig komplimanger om mina ben. Jag vill inte att de ska sluta. Det boostar mitt självförtroende så otroligt, och ger mig även motivation för att ta mig ut och SPRINGA igen! Nej, jag springer inte för att få den perfekta, smala kroppen som några kanske tror, utan jag gör det för att det är nyttigt, hälsosamt och underbart. Och så muskler så klart.

 Hur som helst, tillbaka till frågan. Vad ska man svara? Hur ska man handla/bete sig när man får sådana komplimanger, och speciellt av ett gäng högljudda ungar som tycker att deras åsikter är de enda åsikter som räknas? 

 Höj din röst. Säg vad du tycker. Om alla fortsätter prata i mun på varandra, be - nej, beordra - dem att vara tysta, ta tag i deras armar, skaka dem, få all uppmärksamhet på dig och SÄG VAD DU TYCKER OM DERAS KOMMENTARER. Låt ingen tysta dig. Låt dem sedan gå iväg med svansen mellan benen eller gå själv iväg med benen brett isär och ryggen rak. Congratulations, you've made it! Behöver du så dra med dig några kompisar fram till ungarna och låt dina vänner hjälpa dig att tysta dem (okej, jag erkänner, det där lät lite väl dramatiskt. Men drastiska situationer kräver drastiska lösningar, rekomenderar dock inte att döda dem). Småungar kan vara svåra att få tyst på.

Ja. Jag ger nu er, mina läsare, en stunds tillåtelse att stirra på mina ben. Om ni ens bryr er. Detta är dock en åtta månaders gammal bild från när vi var i Egypten (herrejesus vad snabbt åtta månader går ...)  

Så. Jag är öppen för diskussion, som alltid.

Hej. 

Jag. Är. Typ. Stendöd.

Supertrött.

Och eh, ja, stendöd.

Hade bestämt mig för att göra två saker de senaste fyra timmarna:

• blogga,
• plugga och
• plugga

Och det var visserligen tre saker men plugga är dubbelt så viktigt så ah. Och jag har inte gjort något utav det. Än. Ska väl ta och sätta igång nu innan hjärnan lägger av för kvällen, men först en kvällspromenad!

Nu sticker jag iväg till teatern. 

 So long!

Åååh, det är så äckligt fantastiskt väder ute nu, har bytt om till shorts och ska snart ta itu med so-provet tillsammans med Sophia. Senare i eftermiddag (eller tidig kväll, stör mig så mycket på att det inte finns någon bestämd bemärkelse för eftermiddag och kväll och asdfghjklöä) så ska jag cykla in till stan för då har TEATERN börjat igen, yaaaaaay. <3

Wow. Jeans idag igen. Det är inte varje dag man ser mig i det, och ni vet väl varför hoppas jag ..? (hint: NÄMN EN ENDA MÄNNNISKA I DAGSLÄGET SOM INTE STAPPLAR OMKRING I JEANS)

Pssst. Vettefajn vad det är för bruna fingerkorvar vid min vänstra höft (höger från ert håll). 

Aja. Som plåster på såret har jag min fina mustasch-tröja idag, funderade på att ha även mina matchande mustasch-örhängen men mina öronhål har gjort rätt ont de senaste ... så jag bör nog invänta lite med att byta örhängen igen.

Dessutom verkar jag ha rivit upp ett sår eftersom att jag för någon vecka sedan upptäckte två droppar blod på kudden nästan ungefär exakt precis där jag brukar vila mitt öra. Hm. Mysteriumet återstår att lösas inom sinom tid.

Det hår måste seriöst vara den snyggaste bilden av mig ever. Seriöst. Imma vampireh with mah bjutiful mouth.

Sitter på en bänk utomhus och bara njuter av vädret, hur solen strålar skiner på mig och värmer upp mig. Just nu, i detta ögonblick, mår jag riktigt, riktigt bra. Vill inte att sommaren ska försvinna, inte riktigt än.