Det finns ju många problem i dagens samhälle som feminismen försöker rätta till. Ett väldigt vanligt av dem är ju killars respektive tjejers plats i skolan. Det är ofta som killar får mer uppmärksamhet i klassrummet än vad tjejerna får och det kan ha lite olika anledningar; främst för att de ofta BEHÖVER uppmärksamhet och verkligen breder ut sig i klassrummet, de gapar, stör genomgångar, ropar ut svaren direkt utan att ens räcka upp handen eller be om ordet. 

 Självklart finns det även många tjejer som gör så även om det, tyvärr, inte sker i lika stor utsträckning. Det försöker jag tänka på. Jag försöker ta plats, jag försöker prata, jag försöker breda ut mig där jag sitter och visa att HALLÅ - HÄR ÄR JAG OCH JAG SKA FAN OCKSÅ SYNAS!

 Det är inte alltid så lätt att fånga uppmärksamhet. Är man blyg eller den sortes person som inte gillar att få någons blickar på en så kan man ju alltid börja med att sitta på ett självsäkert och möjligtvis lite stöddigt sätt. 
 Fast egentligen ska man väl inte behöva sitta på något speciellt sätt, jag tror det är mer hållningen och ansiktet som är det viktigaste. Det viktiga är att ha en utstrålning som säger att "Hej, kaxa inte med mig för det kommer du fan inte komma undan med, jag är inte FÖRSVARSLÖS och inte speciellt liten heller".

 
(Jag undrar om det är fler som kan sitta på det här sättet? Fotsulorna ihop och knäna helt nere i marken, sedan luta sig fram och låta armbågarna vila mot knävecken ...)

 Enda problemet med att fånga uppmärksamheten är väl att det inte räcker med att bara breda ut sig när man sitter. Man måste prata också, och det skulle bli väldigt stökigt i klassrummet om alla elever ska gapa och störa för att försöka fånga lärarens blickar. Men samtidigt - är det bättre att bara låta killarna ta alltihopa och själv bara sitta där, tyst och acceptera sin plats?
 Tack och lov är det inte sådär i min grupp - de flesta tjejerna är riktigt duktiga på att babbla och ta plats även om de nog gör det av en helt annan anledning.
 Jag själv försöker alltid ta så mycket plats som möjligt när jag sitter och jobbar (undantag när det är kallt och jag bara vill dra ihop mig till en boll); jag hänger armarna runt stolen, vinklar fram bröstkorgen, isär med benen (fördel med att sitta så: det är otroligt bekvämt och även bra då det luftar där nere som annars alltid "hamnar i kläm"), sjunker ned lite med ryggen. Skjuter upp hakan lite också och anlägger en blick som säger att mig ska man inte kaxa mot. 

 Jag minns när jag gick i sjuan och många - både tjejer och killar - påpekade att jag satt som en typical kille. Antingen benen brett isär så att innerlåren verkligen stretchades ut eller med ena foten vilandes på det andra knäet. Och jag förstod inte vad de menade! Vilket jag fortfarande egentligen inte gör. Jag sitter inte som en kille, jag sitter ALDRIG som en kille, jag sitter som JAG, som Moa, precis på det sättet som jag tycker är skönt.
 Det finns inget "killigt" sätt att sitta på, likaså att det inte finns något "tjejigt" sätt. Sådana regler gör bara könsrollerna snävare och tydligare och det är något vi definitivt inte behöver i dagens samhälle. 

 Alla elever kan, och gör hela tiden, påverka vilka som får mest uppmärksamhet. Det gäller bara att försöka hitta ett sätt som gör att det blir lika, ett sätt som fungerar för alla.
 Och självklart, ett sätt som inte stör lektionerna alldeles för mycket.

  Kort skoldag med lugna ämnen och på eftermiddagen kommer Salma över för att hjälpa mig med manuset på teatern och jag ska FÖRSÖKA utforska mitt nya spel lite mer ikväll. Det uppdraget misslyckades jag med igår. Remember kids, never shoot at the good guys in a game. 

 Jag längtar även så mycket till lovet - äntligen kommer jag att få lite mer tid, både till att ägna bloggen och viktiga inlägg som jag vill skriva men även till kompisar och massa andra människor jag älskar! 

Förresten, håll med om att det är så hinla awkward att ta selfies bland alla andra. Man bara står där med mobilen i högsta hugg (eller ... datorn) och ler ett jätteforcerande leende, håller det i några sekunder och sedan CLICK! så sänker man fort mobilen, kastar iväg leendet och kikar på bilden.  

 Enda gången jag tar selfies (väldigt bra ord det där) bland folk är när jag är surrounded av mina vänner, annars ser det bara fånigt ut. "Halloj, jag står här borta, alldeles ensam, tvingar fram ett leende och ska ta en bild, don't mind me, ehehehehe ..." 

Det var till exempel längesedan jag skrev ett stort inlägg om feminism eller något annat viktigt som jag borde ta upp och det är ofta som jag känner att jag verkligen, verkligen VILL skriva det.  

 Men jag har ingen tid. 

 Jag går sista terminen i nian; jag har många läxor, inlämningsuppgifter, prov och så nationella så småningom. På min fritid så fortsätter jag med skolarbetet, är jag klar med det så måste jag öva på mitt manus på teatern som vi ska kunna utantill. Är jag klar med det (vilket brukar vara sent på kvällen) så går jag ut en långpromenad för att rensa huvudet och få lite frisk luft, sedan brukar jag zumba en liten snabbis innan det är dags att lägga sig. Jag hinner inte ens spela en kort lol-match eller plonka på pianot. 

 Detta är vad jag KNAPPT  hinner med. Varje dag. Jag hinner inte vara med familjen eller vänner, hinner inte gå ut och ha det kul med andra, hinner bara sitta vid datorn när jag ska göra läxorna. Ingen tid for bloggning med andra ord. 

 Men är det verkligen värt att offra all sin lediga tid för skolan? Gömma sig på rummet tills alla arbeten är färdiga, sitta där och dega, göra ingenting annat än stressa och tänka och räkna och skriva. 

 Nej, det är det inte värt. Men sätter man höga krav på sig själv - som jag ofta gör - så är det svårt att slita sig från läxorna. 

Nä nu fasen börjar jag bli trött på att vara trött och jag skiter i den deubbelmoralen jag precis skapade. det spelar ingen roll hur tidigt jag lägger mig, jag kommer ändå vara lika trött på morgonen sedan. Vad är det för jefla fel på min sömn och VARFÖR fattar inte min hjärna att jag KAN gå upp klockan sju om jag lägger mig innan elva?!

 Jag känner mig ovanligt trött denna morgon och då la jag mig ändå hyfsat tidigt. Måste börja förstå mig på min kropp och hur mycket sömn den behöver egentligen.

 Men hallå, jag är ju en elev. Jag studerar flera timmar om dagen. Jag har ett socialt liv (som jag inte hinner lägga någon tid på på grund av alla läxor). Och jag har teatermanus att plugga på. Jag har till och med dans och ett aktivt rörelseliv som jag vill lägga ner tid på. 
 Jag är TONÅRING. Så om alla personer från varenda kategori som jag just räknat upp som är en del av sni vardag prioriterar sitt ämne som det viktigaste så har jag inte tid för något. 
 Vem orkar med så mycket, varje dag? 

 Inte jag i alla fall. 

Här sitter jag och myser i min röda hoodie vilket jag verkligen behöver då det INTE varit en så rolig dag. Huvudvärk+mensvärk+dåligt humör+för mycket tankar är igen bra kombination det. 
 Och så sugen på choklad såklart, as always. Funderar på att kila ner till City Gross senare och dämpa mitt chokladsug men först ut blir det pluggeri (imorgon börjar äntligen läxhjälpen i biblioteket igen, hurra för det!). 

 Tjingeling!

Jaha, då har jag gått och blivit glasögonorm då.

 Och nej, jag skelar inte. Det är ljuset och det fina reflekterande glaset som ordnar det så tjusigt. 

 Eller, inte riktigt än va. Detta är bara ett par provbågar, mina riktiga glasögon anländer väl någon vecka efter jag bestämt mig för vilka bågar jag vill ha. Läsglasögon behövde jag ju tydligen och nu hoppas jag verkligen att jag slipper min jobbiga huvudvärk (eller i alla fall en stor del av den!), men det återstår ju fortfrarande att se. 

 Fortsättning följer!

Halloj alla, om en liten stund ska jag och mamma kila in till stan och jag ska på synundersökning för att ta reda på om jag behöver läsglasögon.       

 Har jag tur så får jag pengar så att jag kan köpa min älskade kycklingsub och när undersökningen är klar så ska jag sätta mig och gotta mig inne på Markurells med mina tråkiga läxor. Detta kommer att bli en lååång eftermiddag ...

Trots att bara två av fem tjejor kunde komma på min fimkväll i går så hade vi det riktigt kuligt, vi hade köpt ett halv kilo godis (jag trodde inte vi skulle orka hälften ens men nu är det bara några bitar kvar) och satt och mumsade åt filmen Carrie, den nya. Den var förbaskat bra faktiskt! Jag gillade den starkt.
Men i dag kommer det att bli en ordentligt jäktig dag när det är synundersökning i stan nästan direkt efter skolan och sedan teater så jag undrar om jag får någon tid alls övers till pluggningen.
Önska mig lycka till!