Satt förut och käkade nutella, just sitter nu och lyssnar på musik och skrattar för glatta livet (tro mig, ni vill inte göra mitt riktiga skratt jag har när jag är ensam). Mår riktigt bra för en gångs skull även om vissa saker fortfarande är skit, men det ordnar väl sig snart förhoppningsvis.

I skolan när vi käkar tacos.
Jag: Får jag fråga en sak, hur kommer det sig att din tallrik är i princip ren?
Kristina: *tittar på mig utan att säga ett ljud*
Jag: ...
Kristina: *drämmer fort ner sin tacos i tallriken så att det skvätter*

Och sedan sitter jag och asgarvar tio minuter i sträck. Med tårar i ögonen.
NEJ JAG TÄNKER INTE BE OM URSÄKT FÖR MIN FANTASISKA HUMOR. ~

Lyckan som uppstår när det är innegympa. Trots min förkylning så var jag med lite grann, jag och bästa Sundus och Hafsa började träna armarna och benen på två sådana där pinnar som man sedan hoppar upp och ner och runt och svänger fram och tillbaka och *drar nytt andetag* och pendlar och svingar och *andas ut*, nä det var nog allt. Asroligt var det i alla fall.

Jag kommer att få ett utbrott om vi var utelämna idag. För det är ju fan nästan minusgrader ute, och då tänker jag inte springa omkring mig hopp upp och ner i mina tunna löpartights bara för att vår idrottslärare innehar tillräckligt IQ för att förstå sätt vi behöver vara inomhus. Fast i och för sig, jag har ju inga inneskor än .... Men jag är hellre inomhus och halkar än utomhus och fryser. Punkt slut.

Nej bilden är inte suddig, det är mitt fönster som ser ur så. I swear.