Kom precis hem efter en fantastisk dag på Boda Borg med bästa. Vi har skrikit, svettats, sprungit, krupit och hoppat. Speciellt jag skrek vid ett tillfälle. Jag öppnade dörren till Spökhuset och vände mig om för att försäkra mig om att alla i gänget var med, och då såg (och hörde) jag hur de plötsligt började skrika. Jag vände mig mot dörren igen och EN HALV FAJKING CENTIMETER FRÅN MITT ANSIKTE STOG ETT MONSTER MED MASK OCH FICKLAMPA och jag skrek aphögt (tänk er ett riktigt gorillavrål fast några oktaver ljusare) och ramlade baklänges och Elin i mitt lag fångade upp mig. Och efter några minuter så kan jag äntligen börja andas normalt igen och försöka blinka bort tårarna.
Sedan så är ju jag skittråkig och har bara bild på den wonderschöna maten vi åt där. Och en flumbild när jag satt i bilen påväg hem.

Nu ska jag börja dra mig mot gården. Boda Borg, here I come!

Jupp, ni läste rätt. Idag ska jag och några andra åka till Boda Borg och leva livet, det ska bli azum! Jag vet inte hur det blir med bloggningen där, har jag tur finns det gratis wi-fi där och då kan jag uppdatera lite där. Men mest ska jag springa runt som ett as och bli svettig och få blåmärken, för det är det som Boda Borg går ut på!