Jag är så fasiken stressad, springer runt i köket och lagar äggröra samtidigt som jag skriver på en engelskauppsats. Om en liten stund ska jag över till Salma och vi ska (förhoppningsvis) plugga lite och hitta på något kuligt.

 Innan bilkraschen hade jag inte den blekaste aningen om vem Paul Walker var, jag hade inte sett på någon av de kända Fast and Furious så när han dog kom det inte som någon jättesorg för mig. Jag visste inte vem han var och jag hade ingen connection till honom alls. Så nej, jag är inte speciellt ledsen för att han dog. Visst, det är lite sorgligt, men MASSOR av människor dör hela tiden. Det är när den kända individen dör som samhället får kalabalik och allting rasar ihop för en dag.  

 Hade det däremot varit någon ur Dead by April, en person i samma land som jag - inte för att låta rasistisk - som jag faktiskt träffat (nåväl, stått tre centimeter ifrån då) och sett och lyssnat på. En person vars band som hen är med i jag älskar. DÅ hade jag blivit grymt ledsen, så jag förstår alla där ute som lider för Paul Walker. Men jag känner knappt någon sorg, för jag visste inte vem det var. Och jag tänker inte låta en man vars död är nu världskänd att styra mitt humör de följande dagarna.