Har degat inne på mitt rum nästan hela dagen och explorat Minecraft, men nu på kvällen så var jag ute en stund med änglaflax och nu är jag hur pigg som helst, trots att klockan är snart halv ett. 

Jag måste nog se till att skaffa en bättre dygnsrytm snart då skolan börjar om lite mer än en vecka (och 2013 är snart redan slut ... jeez vad tiden går fort). 

 Ena ögonblicket känns det som om jag välkomnar det nya året hur stort som helst men andra ögonblicket är jag inte redo att lägga 2013 bakom mig än. Trots det längtar jag så mycket, för jag vet att alla förändringar som skett de senaste veckorna kommer att vara en bra del av nästa år. Inte för att jag kommer förändras något som person, även om det hade varit azum att göra lite småförändringar. Men inget "new year new me"-snack för mig inte, för det håller ändå inte i mer än en vecka. Ledsen för att förstöra era smådrömmar, men det är sant. 

Jag kan slå ihjäl en häst med en läderbit och slå sönder stenar med hjälp av ull. Minecraft är ju skitroligt, speciellt när det har lika bra logik som jag! Även om jag inte har lärt mig allting ännu i spelet så känner jag på mig att det är någonting jag kommer syssla mycket under de senaste veckorna.   

Remember kids: om ni har någon låda med äckliga popcorn som ni ändå inte tänker äta i ert rum, se till att plocka ut lådan innan det är för sent. Jag vaknade till den salta popcornlukten för en liten stund sedan och jag säger bara så här: det är INTE speciellt trevligt. Speciellt då jag alltid är lite känslig för lukter och smaker på morgonen. Det är inte heller så kuligt att somna med den lukten, vilandes och bidar sin tid för att slå till ...

Lömsla små vitingar.

Är helt förberedd för en natt med bara skräckspel och skräckfilmer. Jag har mitt godis, mina ganska äckliga popcorn, vattenflaska och my games and movies. Jag kommer inte få någon sömn inatt känner jag.    

Jag funderar på att åka upp till stan eller Marieberg idag för att njuta av mellandagsrean (nu när jag för en gångs skull inte är helt pank), men för det krävs det tre saker:

1. Jag vill jättejättejättegärna ha någon som följer med. Att ha någon som jag kan klänga på i folkmassan så att jag slipper känna mig forever alone-ig. 

2. Kvinnor och män och alla där emellan. Som kommer springa. Trängas. Knuffas. Skrika. Och sno alla kläder som jag borde få eftersom att jag är bättre än dem. Typ.

3. Orkar jag? Hm ... kanske. Om jag går bort från datorn ungefär NU och gör mig i ordning så borde jag både ha ork och tid. Kanske.

Så jag ska bara sitta här ett tag till och flumma i min åsnepyamas och käka godis. Och göra fina miner. 

Fasiken vad sur jag blir på nätverket ibland, det har bara krånglat mer och mer för mig sedan pappa skaffade nytt. Av någon märklig anledning - inte för att jag klagar - så fungerar det utmärkt på mobilen däremot.
Hur som haver, igår var jag riktigt duktig som råkade slå sönder hela jävla grötskålen som vi hade godis i när jag skulle flytta på stolen som den stod på. Den bara gled ner mot golvet med ett kras och sådant är ju jättekul klockan ett på natten.

Jag undrar om någon av er känner till smärtan av att vakna precis efter man lyckats somna av att någonting trillar ner och träffar bordet med en hög smäll och man känner vibrationerna och det ekar i öronen en lång stund efteråt. Och man känner även hur varmt och svettigt täcket är, men utan täcke är det för kallt och ett ben utanför är perfekt men ja visst ja då kommer ju demonen från Paranormal Activity och drar ut en i hallen. 

 Så jag låg och våndades och vred mig i sängen i säkert en timme efteråt utan att kunna somna. Men till slut måste jag ha gjort det ändå för jag vaknade i morse och mådde bra utan att ha blivit Demon-frukost. 

   Idag ska jag äntligen göra klart hela rummet, men först ska jag hoppa in i duschen. Och sedan ikväll kommer mitt änglaflax hit och vi ska se på film och bara ha det allmänt mysigt. 

... så är hyllan äntligen klar. Och jeez vilka hostattacker jag fick av allt damm, är glad att jag äntligen tog itu med den. Nu står två enorma flyttkartonger fulla med gamla saker redo att packas undan eller gå till loppis, så snart kan jag lägga mig med gott samvete och dammfritt rum.

 Och ja, det är en kyckling av trä som ni ser i det vänstra hörnet. Jag gjorde den för några år sedan i skolan och är stolt över den.