Här sitter jag och stryker varsamt över mina fina sårskorpor som jag fick för en timme sedan (vilket är helt fel att påstå då sårskorpor inte bildas förens EFTERÅT) när jag var ute på en av mina dagliga promenader. Jag går där på trottoaren och så plötsligt känner jag hur min fot glider på gruset varav hela kroppen följer med och mina skyddsinstinker säger TA EMOT DIG MED KNÄEEEET och så böjer jag knäet och landar med hela min tyngd och så känner jag hur det svider till och jag tittar ner. Då ser jag katastrofen. Ett hål lika stort som hela Atlanten (d.v.s. om Atlanten var fyra millimeter i diameter) har uppenbarat sig på mina nya byxor. Som tur är så tog mitt knä mer skada än byxorna.

(Btw, nu när jag ändå har en [o]vettig bild på mitt ben, så tänker jag bara berätta att jag trodde att de flesta av mina kompisarna visste att jag inte rakar mig. Så när vi kom in och pratade om sådant häromdagen trodde alla att jag brukar raka mig - wrooong! Det ser ut som det eftersom att jag har ljusa hårstrån. Ville bara säga det)

Igår var det en jättehärligt på familjefesten med god mat, fantastiska uppträdanden och trevliga människor att prata med. Jag fick även en enkel och fin hennatatuering på handen. Nu under antten måste jag haft armen mot handen för det ser ut som om jag har en ketchupfläck i form av en blomma vid armvecket. 

Men det jag som jag blev mest besviken över är att de inte hade fällt ner stolarna i Kulturarenan, så när uppvisningarna började stod alla packade som sardiner för att kunna få en skymt av dansarna. Och om någon som stod framför en tog upp mobilen för att filma (jefla smartisar asdfghjukl) så PAFF! blev man smackad i ansiktet av en armbåge. Kul. 

 Men det var det värt det, i alla fall en liten stund. Och jag lär mig aldrig - nästa gång SKA jag ta med mig kameran! (Detta är en påminnelse till mig: Moa, din lata apa, bring your camera next time!)