Åh vad jag blir tokig på mig själv, inte nog med att jag har slarvat bort min stora vattenflaska, utan jag ja även tappa bort mitt enda skal till mobilen och därmed utsätta den för en mycket stor skaderisk. Suckelisuck. Aja, min bakgrundsbild till låsskärmen får mig i alla fall att bli gladare varje gång jag sätter på mobilen.

Hey sexy vampireh.  

Sitter på altanen och käkar glass samtidigt som jag skajpar med en kompis från Frankrike. Ibland är livet bra härligt.

Sitter och tittar på ett jättehemskt program om två allvetande, ytliga modebesserwissrar som håller på att ändra en lycklig kvinnas klädstil som hon är helt nöjd med och som hatar när folk ska bestämma över henne.

Vad FAN ska de ändra hennes stil för om hon redan har sin fantastiska självkänsla och redan en stil som hon är helt och hållet nöjd med? Men det hemskaste är inte ens sagt än: hur hennes vänner och familj hoppas på ett resultat där där hon ser feminin och snygg ut och där man kan ta henne på mer allvar genom de förändringar programmet skulle göra. Sedan när de ser henne blir de så lyckliga, att programmet hade lyckats ändra den överviktiga, maskulina kvinnan till något mjukare och mer kontrollerat.
Jag ville bara spy på hela skiten.
Jag skulle aldrig, aldrig, ALDRIG ändra mig själv, för någon. Inte min vikt, inte min klädstil och FRAMFÖRALLT inte min personlighet. Jag förstår ju att man blir hjärntvättad till det, både av vänner & familj och även av programledarna. Jag tycker så synd om de som gästar i programmet varje gång.