Jag: Antingen är det där en katt eller en växt. *stirrar in i skogen*
Sophia: haha.
Jag: OMG *skriker* Det är ingen växt men det är ingen katt heller! Det ser ut som en katt med stort fyrkantigt huvud och med lysande ögon.
Sophia: Aaaaaw visst.
Jag: kom vi går tillbaka Och ser vad det är. *försöker ta kort påt* Nej seriöst det är skitläskigt nu går vi!

Ska ta och kila ner till Blåa huset snart och införskaffa en present till min bror Daniel som fyller år imorgon (och om du läser det här, broder: det är en annan Daniel jag menar, inte du!!!).

Det känns otroligt hemskt att en lärare på min skola dog i helgen. Jag kände hen knappt, och jag hade aldrig haft hen men varje gång jag såg henne i korridorerna så lyste hela hans nsikte och hen log alltid. Det var en chock när beskedet kom, jag satt som fastfrusen hela lektionen. Sådant händer bara i filmer, tänker man. Inte i verkligheten. Men jo, verkligheten är brutal, den är hemsk, den gör ont.
Jag hoppas att hen levde ett lyckligt och kärleksfullt liv.
Vila i frid.

Sitter och käkarmmin högst intressanta och goda frukost, känner mig återigen som en vilsen instagrammare utan liv (jag kan i och för sig aldrig vara utan liv eftersom att det är mitt mellannamn, huehuehuehue).

En bild från igår där jag kände mig extra cool.
Idag hade jag förhoppningsvis pluggelera med Sophia, annars ska jag ta och städa klart rummet och skajpa med en kompis. Och idag är även dagen som ska minnas som dagen där JAG FICK TILLBAKA MIN ÄLSKADE SNUTTEDATOR.