Vet ni vad det är för dag i dag?

 För exakt en månad sedan blev jag tillsammans med min älskling. 

 Och jag vet att många av er tänker att jag redan hade en kille för några månader, men den tiden vill jag inte prata om. Den är förbi. Den lyckan som jag känner just nu och har känt i en månad är en känsla som det var väldigt längesedan jag fick uppleva till fullo. Han gör mig så lycklig, det finns ingenting som stör mig just nu, som rubbar min glädje. Han är mitt ljus i mörkret. Han kompletterar mitt liv, han gör det fulländat tillsammans med min familj och mina vänner. 

 För första gången på länge är jag så jäkla lycklig. 

Kom hem från skolan för en liten stund sedan och sitter nu och pluggelerar med Sophia.

Det märks verkligen att mitt skrivbord tillhör en slarvig tonåring med många läxor.

 Några vanliga tecken är: 

• Pennor, pennvässare och pennvässareskräp (vet inte ens om det heter så, och om det nu inte gör det så har jag i så fall kommit på ett nytt ord)
• Löspapper och gamla läxor
• Matte kladdat över ett helt block - tyvärr, matte finns det med
• Mobil, hörlurar och hårklämmor
• Manus från teatern och mitt wierda halvfärdiga örngott som kommer ta en halv evighet att göra klart
• Och till sist men inte minst, gamla tallrikar och använda glas
  
  

Jajamensan. Jag praktiskt taget lever på mitt skrivbord, 'cuz here is everything I need. Förutom mat. Mat. Mat. Som jag måste hämta i kylskåpet tyvärr. 

 Jag lever ett hårt liv. 

Jag kände lite tidigare i dag att jag inte orkade med all skrik och höga röster med tanke på mitt dunkande huvud så jag gick hem efter lunchen. Nu har jag suttit och käkat Nutella, vilket verkligen behövdes! Lycka på burk säger jag bara. Och tillsammans med fläskpannkaka är jag i himmelriket.

 Och jag börjar med den stora jobbiga gröna tabletten som tydligen ska vara bra för oss tjejor och kvinnor i fertil ålder som det stod med så tjusiga lila bokstäver på burken. Lite coolt att tabletten matchar mitt linne.   

 Om allting går enligt planerna i dag så är det först ut efter skolan pluggeri med Sophia och sedan planereri inför filmkvällen with mah girls på lördag för att fira min födelsedag. Detta kommer att bli en riktigt bra vecka känner jag och jag tänker INTE låta någon hindra mig från att få det!

Sitter och chilledillar i min sköna dunjacka som mamma hade kommit hem med till mig. Jag hade inte en tanke på att bogga innan (eller okej, jag erkänner - det hade jag, men den tanken var låg och pickade tyst långt bak i huvudet), då jag och älsklingen satt och pluggade i en halv minut innan vi satte oss och spelade lol med ett segt nätverk. 
 Det var kuligt även om det ledde till att jag missade bussen men ändå lyckades inte bli så sen till teatern (yay!). Och fasiken, nu är det inte långt kvar till premiär ... och kom och titta. Det är en riktigt intressant pjäs som vi valt och som vi alla blev förtjusta i första gången vi läste den!
   

Idag ska jag gå runt och gömma mig i min enorma, mysiga hoodie som mamma överräckte mig i går. 

Jag har en känsla av att detta kommer att bli en bra dag då jag somnade relativt tidigt i går ikväll (ni vet, sådär innan midnatt) och vaknade fem minuter innan alarmet skulle sätta igång. 

 Och jag vet att min mobil inte är normal. Jag behöver inte ens intala mig själv det längre. Men att den SNOOZAR helt av sig själv efter ungefär en halv sekunds fågelkvitter-alarm är lite creepy, det hände i morse och det är fasiken inte första gången mobben gör så. Jag har för mig att den gjorde så till och med INNAN jag hade dränkt den i handfatet och tappat den i en snödriva (slå det ni era iPhone-ägare). 

Tro mig, det är jättekul att spendera en söndagseftermiddag med att sortera tabletter som man slarvat ordentligt med de senaste veckorna ...

Jag skulle mycket hellre vilja gå ut och leka i snön. Den förbaskat underbara snön som fortsätter att falla och skapar ett otroligt vackert vinterlandskap, men tack vare skolarbete och en blöt frissa som inte tänker torka på ett par timmar så är jag fast inomhus. I'm stuck with all these fools.