Jag vet inte hur, men på något sätt lyckas jag och Linus alltid börja prata om massa random saker när vi skypar. 

Linus: asdfghjk(vilket betyder att han sa någonting som jag inte riktigt lyssnade på)

Jag: *fnissar* sa du precis vad jag tror att du sa?

Linus: Moa, nej, jag sa ingenting om penisar. 

Jag: *brister ut i gapflabb: HUR VISSTE DU ATT JAG TRODDE DET HUEHUE

Linus: Jag känner dig.

Jag: Oh ... 

I skolan när vi käkar tacos.
Jag: Får jag fråga en sak, hur kommer det sig att din tallrik är i princip ren?
Kristina: *tittar på mig utan att säga ett ljud*
Jag: ...
Kristina: *drämmer fort ner sin tacos i tallriken så att det skvätter*

Och sedan sitter jag och asgarvar tio minuter i sträck. Med tårar i ögonen.
NEJ JAG TÄNKER INTE BE OM URSÄKT FÖR MIN FANTASISKA HUMOR. ~

Efter  att ha sett en skräckfilm.

Moi: Kolla Sophia.  Du har blod på väggen.

Sophia: Mmm  eller hur.

Moi: Jo det är sant.

Sophia: Aaaah.

Moi:Jo en blodfläck!

Sophia: Jamen viiiisst.

Moi: Jo du har en fläck på väggen! Titta!

Sophia: *vänder sig om: Mm visst.

Moi: Det ser ut som en fotbollsspelare.

*asgarv*

Just nu sitter jag och tant Sophia och går igenom våra omdömen. Jag håller på att längta ihjäl mig själv efter en semla och sitter därför och leker med mitt torrschampo. 

Jag: *börjar skriva* Sophia är... 

Sophia: Meh! Neeej!

Jag: *suddar* Va?

Sophia: Du ska skriva något om mig. 

Jag: Nej det ska jag inte. (Mwahhahaah)

P.S Sophia är knäpp.

Jag och en kille i klassen hade ett litet mini-vattenkrig innan lektionen började. Det var roligt, och sedan snackade lite om i fall vi var kompisar eller ej.

Han: Jag ska sätta mig bredvid min kompis MOA!

Jag: Nej! Bara mina kompisar får sitta bredvid mig.

Han: Är inte jag din kompis då?

Jag: Mina kompisar ger mig alltid glass!

Han: Jaha jag ska ge dig glass efter lektionen.

Jag: Jomen visst... eller vi säger så här! Om du ger mig glass på min födelsedag, den 26 januari, så är du min kompis.

Han: Okej. *ler*

YAY!

Erkänn att jag är ett geni. 

Åh vilken lyckad kväll igår! Först hade jag och Sophia ett möte i Nicolai-kyrkan tillsammans med alla andra konfirmander i Örebro. Sedan skulle vi gå runt, i grupper på ungefär fem och fem, och samla in pengar till hungersnöda barn i Colombia.

Det blev oftast så här i min grupp:

Vi: Hej! Vill du skänka barn till... *gapskratt* PENGAR till de hungersnöda pengarna i Colombia? Nej oj!!!!

Random människa: *skrattar* Visst, här får du en krona.

Vi: Tack, ha en bra kväll!

Vi: Hej! Vill du skänka pengar till...

Random annan mäniska: Inte ett skit!!

Vi: Okej, tack ändå, ha en bra kväll. 

Men just vi fick in cirka 150 kronor (även vi bidrog med lite, shh!). Förra året fick alla grupperna in tillsammans nästan 3000.

Efteråt stack vi till donken och träffade några från klassen, vi skulle se på Breaking Dawn part II tillsammans. Och efter att ha stått i kö på Sf i typ en kvart, (och varit jättenervös på att inte få komma in), så kunde vi äntligen sätta oss ner och njuta av filmen.

Resultat? Jag storgrät. Tårarna bara rann. Tror inte jag behöver säga så mycket mer.

Pappa: Jag stänger av nätverket snart.

Jag: Happ, okej. När då?

Pappa: Om tre minuter.

Jag: ... JAGMÅSTEHINNABLOGGAHEJDÅ. *rusar upp för trappan*

Fast det finns ju fördelar med det. Hinner t.ex städa klart mitt rum (jag MÅSTE skaffa ett självstädande rum) och plugga på historian jag har till på fredag.   

Mamma: -bla bla bla- aurikel.

Jag: Vad är det?

Mamma: En blomma.

Jag: Jaha.

Pappa: Du förstår, vi pratar om en gubbe som gillar testiklar... NEJ JAG MENAR AURIKLAR!

Jag: HAHAHAHAHAH MEN PAPPA HAHAH