Sitter och tröstäter godis och tänker på min stackars skadade älskling.
Har jag tur så lyckas skolans datorexpert Sören Charmören rädda några filer, och då hoppas jag på allt skolarbete, mina ego-pics med webbkameran (ja) och mina filmer från mobilen som jag överförde till datorn eftersom att de tog så gryyyyymt mycket plats.
Och bläääää, vem vet hur länge det kommer dröja innan jag kan spela Lol igen? Och bajs, jag hade ett skolarbete på den datorn som skulle skickas in senast imorgon.
#fajkmajlajf

Nu blir det att titta på Family Guy tills jag somnar.

Åh vad jag blir tokig på mig själv, inte nog med att jag har slarvat bort min stora vattenflaska, utan jag ja även tappa bort mitt enda skal till mobilen och därmed utsätta den för en mycket stor skaderisk. Suckelisuck. Aja, min bakgrundsbild till låsskärmen får mig i alla fall att bli gladare varje gång jag sätter på mobilen.

Jo, jag vet att jag suger åsnechoklad på att uppdatera. Men är det många jobbiga saker som händer i livet och när huvudvärken slår till och man har en triljon läxor så tycker man inte precis att bloggning är det bästa alternativet. Man vill bara slänga sig ner i första bästa fåtölj med mjukisar (alltså jag, inte fåtöljen) och en burk Nutella i handen och så framför en, ens favoritfilm.

 Och nu måste jag snart börja röra mig mot skolan. 

 Cheerio!

Så här roligt har man när man sitter och flummar med två huliganer i skolan.

Men nu hade jag tänkt hämta något gottigt att käka och sedan sätta mig och pluggelera. Om jag lyckas slita mig från skajp ett halvt ögonblick.

Cheerio!

Jahapp.

 Passade ju på att leta efter en höstjacka igår (slår vad om att jag hittar en lagom till vintern börjar) efter att ha fått mina skor lagade, men hittade ingen. Aha, jag överlever väl några dagar till, hur kallt kan det bli egentligen?

(Alltså ... det var kallare mikrosekunden innan jag tog kortet ...)

Tack så jättemycket moder Natur. Jag älskar dig också. Nu får jag väl ta och gå omkring i tre lager tröja och min tunna väst så länge, precis som förra året (men då var det för att jag vägrade använda jacka, eller rättare sagt; VVV, Våga Vägra Vinter!)   

Och Moa dödar med blicken.

Precis när jag och pappa skulle ge oss iväg så började det att spöregna, så då spelade det liksom ingen större roll längre om mitt hår redan var blött eller ej. Nu sitter jag i soffan och väntar på att maten ska bli klar, mysig söndag idag. Tummen upp för det!