Dat moment när jag tar ut den mosade ostkakan med nästan bränd Nutella ur mikron i förhoppning att tallriken inte ska vara bränd, men nu när jag sitter med ett bränt finger så vet jag att jag fan aldrig kan lita på den där jefla mikron igen. Fast mammas kontorsstol blev ju varm i alla fall (har man panik så får man faktiskt slänga tallriken på första bästa plana yta).

Hur som haver. I dag ska det bli en pluggdag, jag ska inte tillåta mig själv att sitta vid varken ansiktsboken eller sätta igång lol, hur sugen jag än är. Herregud, jag har ju inte spelat på hela veckan! Och inte kommer jag ha någon tid för det i helgen heller ...

I dag är det både fredag och sovmorgon för min del och det säger jag dubbel-tummen upp för!  

 Men eftersom att kompisarna i skolan saknar mig sååå mycket så ska jag börja skynda på nu så att jag kan tralla i väg till den där stora byggnaden med massor av läxor och (matte)bråk.

Tjingeling alla!

Haft en flängig och urbra dag. Först ut satt jag med älsklingen och spelade skräckspel (han med uttråkad min, jag med gråten i halsen) och planerade inför lördagen då vi planerar att gå på bio.
Sedan blev det zumba med Salma som vi nästan höll på att missa -paniken när man inte hittar sina träningskläder - som slutade med några tjusiga selfies i spegeln när energin rusade i kroppen.
Zumba är verkligen livet! (Även fast man dansar med ett par flera nummer för stora byxor).

Vet ni vad det är för dag i dag?

 För exakt en månad sedan blev jag tillsammans med min älskling. 

 Och jag vet att många av er tänker att jag redan hade en kille för några månader, men den tiden vill jag inte prata om. Den är förbi. Den lyckan som jag känner just nu och har känt i en månad är en känsla som det var väldigt längesedan jag fick uppleva till fullo. Han gör mig så lycklig, det finns ingenting som stör mig just nu, som rubbar min glädje. Han är mitt ljus i mörkret. Han kompletterar mitt liv, han gör det fulländat tillsammans med min familj och mina vänner. 

 För första gången på länge är jag så jäkla lycklig. 

Kom hem från skolan för en liten stund sedan och sitter nu och pluggelerar med Sophia.

Det märks verkligen att mitt skrivbord tillhör en slarvig tonåring med många läxor.

 Några vanliga tecken är: 

• Pennor, pennvässare och pennvässareskräp (vet inte ens om det heter så, och om det nu inte gör det så har jag i så fall kommit på ett nytt ord)
• Löspapper och gamla läxor
• Matte kladdat över ett helt block - tyvärr, matte finns det med
• Mobil, hörlurar och hårklämmor
• Manus från teatern och mitt wierda halvfärdiga örngott som kommer ta en halv evighet att göra klart
• Och till sist men inte minst, gamla tallrikar och använda glas
  
  

Jajamensan. Jag praktiskt taget lever på mitt skrivbord, 'cuz here is everything I need. Förutom mat. Mat. Mat. Som jag måste hämta i kylskåpet tyvärr. 

 Jag lever ett hårt liv. 

Jag kände lite tidigare i dag att jag inte orkade med all skrik och höga röster med tanke på mitt dunkande huvud så jag gick hem efter lunchen. Nu har jag suttit och käkat Nutella, vilket verkligen behövdes! Lycka på burk säger jag bara. Och tillsammans med fläskpannkaka är jag i himmelriket.

 Och jag börjar med den stora jobbiga gröna tabletten som tydligen ska vara bra för oss tjejor och kvinnor i fertil ålder som det stod med så tjusiga lila bokstäver på burken. Lite coolt att tabletten matchar mitt linne.   

 Om allting går enligt planerna i dag så är det först ut efter skolan pluggeri med Sophia och sedan planereri inför filmkvällen with mah girls på lördag för att fira min födelsedag. Detta kommer att bli en riktigt bra vecka känner jag och jag tänker INTE låta någon hindra mig från att få det!