I dag ska jag och familjen fira mammas födelsedag som är i morgon och åka in till stan och fika (sockersug here I come). Det kommer verkligen bli en bra dag med tanke på att det snöar ute och det gör mig SÅ HÄR glad:

Även om jag ser ut som en drogad upphetsad kanin när jag är glad. Men nåja, det får jag faktiskt vara i dag. Och nu är det dags för mig att börja göra mig i ordning, speciellt då min kamera inte verkar gilla att fokusera, så BAI.

Nu kan jag äntligen dö i fred.

Jaha, jag upptäckte i går kväll att jag hade missat årets första zumba. Det var väl lite synd men jag hade så kul och mysigt hemma hos Salma att det inte gör så mycket.

I dag är det hur som haver fredag, sista dagen på veckan tjohoo för det visste ni säkert inte innan. Och jag ska inte göra ett skit som är intressant idag förutom att plugga på icke-existerande läxor och lyssna på Dead by April så klart. Men detta ska bli en bra dag, vad än resten av folket i klassen säger. 

Åh vad jag älskar kolakakor! Nu väntar vi på att de ska svalna och sedan ska vi sätta på skräckfilm och under tiden sitter vi vid Chatroulette och har kuligt!

Just nu sitter jag hemma hos Salma med Eptiaam och vi ska ta och baka, se på skeäckis och käka godis. För det är vi värda!

Idag är andra dagen i skolan, jag var ju duktig och överlevde första (även om fejkbranden fick mig att flippa ut en liten stund) så nu får jag fortsätta bevisa att det inte är så svårt att ta sig igenom skolan. 

 Jag måste förresten ha någon slags inbyggd morgoninsikt för jag har väldigt lätt att vakna precis innan larmet ska sätta igång. I morse hade jag en hemsk mardröm och vaknade, vad jag trodde var mitt i natten, och när jag låg där för att försöka blinka bort de hemska mardrömsbilderna så hörde jag ett välbekant fågelkvitter och pianospel (you gotta love my wake up alarm).

 Men det betyder INTE att jag är piggare nu än vanligt.

I morse gissade jag på att det skulle bli en helkulig dag, och visst blev det det! Jag har nästan bara sprungit omkring och skrattat, förutom på lunchrasten då brandalarmet gick. Först trodde jag att det var det vanliga tjuvalarmet som pep men när det sedan hördes en röst som sa att man var tvungen att lämna byggnaden och när jag insåg att det inte var en övning så uppenbarade sig paniken som ett knytnävslag i magen. Av någon anledning är jag verkligen, verkligen rädd för brandalarm och rök. Halvt gråtandes och halvt panikslagen gick jag ut med alla andra och väl utomhus ställde jag mig och kramade om Salma. Tack och lov för vänner!
Men sedan fortsatte dagen lika bra som den hade varit innan. Så nu är jag bara trött men glad.