Sista zumba-passet för denna terminen var idag. Bajs. Men ska kicka igång det hemma så jag kan fortsätta med att dansa och inte förlora min (klättrande) kondition och mina muskler. 

 Zumba have changed my liiiife. ccc':

Var ute och sprang runt Vivallaringen precis och måste bara säga WOW! Vilket härligt väder! Så underbart varmt och skönt! Jag ska ta och byta om till något svalare för annars kommer jag att koka bort i min mjukisdräkt. 

Lite senare ska jag och mamsen cykla ner till Ica och inhandla lite grejer, bland annat vegetariska grejor till mig då jag ska försöka att vara sockerfri OCH vegetarisk i två veckor! Då kommer min kropp definitivt må bra.

Nu har jag varit och zumbat loss, en skön avslutning på denna dag. Ska ta och spela lite el piano och sedan ta en kvällspromenix. Ha det gött så länge!      

Idag har jag några få viktiga moment att göra:

•  Städa rummet. Enligt mamma kommer min mjukisdress så fort rummet är i sin ordning (den kanske inte trivs här annars)  ✓
• Pluggelera franska och fixa hemkunskapen
• Tränaaaaa  ✓
• Duscha ✓

Duschandet är redan avklarat, om det inte är så att jag fortfarande har kvar lite ricinolja i håret. Jaja. Det får jag se senare.

Nu har jag käkat hamburgare och ska upp och packa ner shortsen och ett linne, eftersom att vi ska till KLÄTTERGYMMET snart.   Känns som om det bara var någon dag sedan jag var där sist, påsklovet har gått otroligt fort (och även på något vis otroligt långsamt) men känns ändå lite gött att få börja skolan igen.

Var längesedan jag sprang innan frukosten. Ska ta och börja med det igen nu när vi går mot ljusare och varamre tider. Det kändes lite märkligt, speciellt då mina ögon fortfarande trodde att jag låg och sov. Grinade som om jag stod och hackade lök istället för att vara ute och springa för glatta livet. 

Var ute och tog en löprunda innan i skogen. Oroade mig för att det skulle vara lerigt och att mina skor skulle bli totalförstörda, men mardrömmen visade sig vara något annat. ICE, my dear friends, ICE! Två tredjedelar av rundan tog jag pyttesmå halksteg och bad till Gud eller vem det nu än är som sitter där uppe att jag inte skulle ramla åt sidan och få en pinne inkörd i örat på mig. 

Som ni ser lever jag fortfarande. Även om kameran lyckades få fokus på det minst viktiga (och minst i storlek), med andra ord mitt ena örhände. Min kamera lever sitt egna liv.

Nä, nu blir det ner att göra fruktsallad!